Ö-viken

Nu har jag äntligen kommit hem till Ö-vik igen, det var alldeles för länge sen! Igår efter matchen följde jag nämligen med min family till släkten i Umeå. Det var trevligt, men Ö-vik är Ö-vik. Beggan hämtade mig från brandstation med superbilen och sen for vi till Jojan, som har varit osynlig sen jag vet inte riktigt när. CH är också här, vilket betyder succé.

Idag spelade tjejerna regions nere i Katrineholm, 3-5 mot Syd. Annat var det på våran tid, då var det guld och gröna skogar. Herregud. Vi kämpade som djur, täckte skott, åkte tills vi kräktes av utmattning, och ändå bara fortsatte vi! Vi var verkligen kingen. Särskilt viktigt var det att just avsluta med ett guld, jämfört med att tex börja med att vinna (som tex Madde). Jojan konstaterade nyss att det var när Madde blev lagkapten som det gick utför för Väst, jag väljer att inte kommentera med risk för att riskera husfriden i Hörnett.