Idag när jag, Carol, Brallan och Jossa skulle gå ner till hamnen och stekäta glass kände vi plötsligt en konstigt lukt, farligt lik elfelsbrandrök. När vi sen kom ner till E4:an stod Starlet där, mitt på vägen, och brann! Joyce och Emma satt fast inuti, så jag kände att nu är goda råd dyra. Jag bad Jossa hålla min glass, sen sprang jag fram till bilen. Röken och flammorna var skrämmande, som Katlaeld! Men, jag trotsade allt det farliga och knuffade bilen åt sidan, bort från alla bilar som körde i 200 km/h förbi oss (de hann så klart inte stanna)
och drog sedan ut dem ur infernot till allas lättnad och glädje. Joyce sa följande efteråt:
- Gud, hur ska jag nånsin kunna gengälda denna fantastiska insats? Jag står i evig tacksamhetsskuld jämtemot dig. Emma höll med.
Sen tog jag min glass och vi fortsatte ner till hamnen.
Senare på kvällen sparkade Jossa sönder en glasruta på Kempis.
och drog sedan ut dem ur infernot till allas lättnad och glädje. Joyce sa följande efteråt:
3 kommentarer:
"Vad går hon på och finns det något över till mig?" /Emma
TUR att du skrev om gårdagen så jag vet hur tacksam jag borde vara. Om jag vetat att du räddade våra liv igår hade jag varit lite mer tacksam mot dig idag. Men nu vet jag. Tack. DU är en sann hjälte.
Hahaha, stört
Du glömde berätta om brandmannen och polisen som kom! de erbjöd ju dig anställning men blyg som du är tackade du ju nej, har du redan glömt de?
och om emelis skott, skriket och sen kabambom rakt på mitt knä som gick av som du gick dit och tejpa ihop med silver tejp, allt blev bra sen jue!
Du det var dåligt glas! de hade nog gått sönder ändå
Skicka en kommentar