torsdag 13 maj 2010

Solsken, fast inte här.

Skolkning från bloggande är inte bra. Då blir det bara jobbigare att ta upp det igen, lite som en press. Fast ändå inte.

Igår hade jag och Brallan en riktig mysresa tillsammans ner till Gävle. Först åkte vi till Sundsvall med Emelie och Jocke. Det var mysigt, vi lekte mamma pappa barn+hund, fast det var nog bara jag och Brallan som var med i leken. Dessutom kom vi på först senare att vi ju faktiskt hade en hund, Bosse, med oss på resan. Efter vi kommit på det blev det om möjligt ännu roligare! Bosse följde med oss överallt, på Max, McDonald's och tågstationen. Herregud. Dessutom såg vi Fucking Åmål på tåget. Helt oslagbart, vilken 90-talsnostalgi! Och då blev jag ju så klart påmind om ett av de största mysterierna i modern svensk historia: hur kunde den rullstolsbundna tjejen nå upp till ringklockan...? Det går verkligen inte att förstå, vilken fruktansvärd fail av Lukas Moodysson.

Annars är södersverige bra. Det är knoppar på träden och nästan lite lövutslagning på gång. Dock är det ju världens sämsta tajming att det just nu är 25 grader varmt och sol hemma i Luleå. Jävla skit!

2 kommentarer:

Ida sa...

Troligtvis den största failen någonsin i svensk filmhistoria. Roligaste också

Theo sa...

Inte för att vara petig.. men det heter inte rullstolsbunden, utan rullstolsburen. Och om man läser manus så har Agnes pappa placerat en ringklocka längre ner till henne. Frågan är om dom skrev dit det efter att dom upptäckte misstaget?