2007:Det är alltid lika sorgligt och sentimentalt att säga tack och hej åt ett år, nu 2007. Jag tänker alltid att det kommer aldrigaldrigaldrig mer bli år 2007 igen, sen kommer alla bilder från året upp: SM, Ryssland, sommaren i allmänhet, Tjeckien, regions x 2, småsaker som att sitta nere vid älven (Skell) och lyssna på radio medans Kaag jobbade och äta sallad, osv osv. Det blir aldrig 2007 igen, nope never, men 2008 blir nog minst lika bra, om inte bättre! "The worst day of your life, so far!" (kanske inte just sämsta dagen men bajs på det)
Årets floskel: Mirre, helt klart. Hela Mirre är en floskel; "Kajsa är det du som sköter renskapsboskapen?", "...lite snö på det här", "...det är för att det finns så många som vill byta identitet", "Vila hårt!", osv i all oändlighet!
Årets mest irriterande: Mika.
Årets textrad: ...prata om hur jobbigt det är och så, när två Hydman-Vallienglas går sönder på sommarstället, aah
Årets skönaste: Svenska Akademien/General Knas
Årets mest nötta låt: Lika barn avvika bäst del 2
Årets backkollega: Kaj, vi är så bra på att göra snygga saker; oh, my!
Årets grej: Facebook, hmm...
Årets mest nötta materiella ting: löparskor
Årets resa: Tjeckien i februari
Årets livespelning: Svenska Akademien på Trästocks
Årets match: sm-åttondelen hemma mot Leksand, 5-2
Årets Lucia: Lucia-Filippa
Årets mest uppfriskande, för mig: Renbergs övergång till AIK
Årets skandal, för andra: Renbergs övergång till AIK
Årets idol: Idol-Hanna
Årets Luleåbor: L1 och L2
Årets grönsak: majs
Att göra 2008:
- J-VM
- sluta hetsa, stanna och tänk
- barmarksgalna
- bli ojunis (iaf ojunis enligt passet)
Rapport ang. "Spiderpig, spiderpig": har lyckats att inte sjunga den än, Paj med. Men det har vart nära ett par gånger, särskilt när vi handlade på Solbacken och hittade Simponsfilmen, aaaah... Bara bara 6 timmar och 40 minuter innan vi får sjunga, och som vi ska sjunga; med partyhattarna på!
Gott nytt år!










Ibland är det svårt att tänka sig att det faktiskt fanns färger även förr i tiden.

I fredags när vi skulle fara till Husum åkte jag och Suzie Q först till Sofie B för att lämna bilen hos henne. Eftersom jag var på märkligt strålande humör tänkte jag väldigt positivt. Iaf mötte vi en bil och jag kände att nu krockar vi. Inte för att det alls var nära, det var bara en stark känsla. Det sjuka var att det inte kändes hemskt. Jag brukar alltid rysa till när vi möter långtradare på E4an, men den här gången var det bara som, okej. Det kändes för en kort sekund som att det fanns en mening med att jag varit så positiv och börjat se; en mening med att vi skulle krascha. Dock gjorde vi ju inte det. Rätt tur iaf.
Denna oändligt långa trappa är ett hinder varje dag.