På gymmet idag före träningen hade jag och Mandy en djup stund. Efter att vi hört en låt på radion frågade hon vad jag skulle göra om jag visste att detta var min sista dag i livet. Jag funderade lite och kom fram till att jag nog skulle försöka berätta för så många som möjligt vad de betyder för en. Sen skulle jag nog sätta mig nånstans, förslagsvis längst upp i hopptornet här i stan, och bara titta. Madde skulle köra bil och lyssna på musik, det lät inte heller helt fel. På nåt sätt kändes allting så himla fint, och vips så kom det en tår. Lite samma som när Jojan sa sitt bästa och djupaste nånsin - Jag tror aldrig man känner sig så levande som när man tar sitt sista andetag.
Annars idag har det varit två skräpträningar. Sannerligen hemskt och nästan så man ville skratta fast ändå gråta lite till, fast av andra anledningar den här gången. Efter träningen bjöd dock Erika på lite äpple och hjortron, vilket gillades. Den kassa morgonträningen firade jag och Madde på ett annat sätt, nämligen genom att raka in en liten fyrkant i håren på underarmen.
Att berätta vad någon betyder för en, det ska jag göra.
1 kommentar:
Jag bara väntar, hihi... ... ...
Skicka en kommentar