Hemma bra men hemma bäst

Back in L-town igen, missade Lulekalaset igår på grund av bilresa, vilket mest bara var grymt skönt. Då slapp jag ens ta ställning till om jag skulle fara eller inte. Min vistelse i Ö-vik blev lite längre än först planerat, men hade jag farit 40 mil för att vara på is tänkte jag inte direkt ge mig för att ett jäkla aggregat gick sönder, för övrigt säkerligen konståkarnas fel. Allt är alltid deras fel nämligen, mest troligt är de även skyldiga till den mesta förödelsen i världen och även söndervittringen av Vallabalkongerna (verkar vara mode med balkonger vars bäst före-datum gått ut).

I Ö-vik hann det hända många roliga saker, bland annat:

• hård badmintonturnering på Brux och ett och annat USA-pass
• JonkarJoyce bytte karriär för en kväll
• Emma tog köris i onsdags, supergrattis till det!
• Bea fyllde 17 år igår och blev därmed lite mer kvinna än hon varit tidigare, jag och andra med mig hoppas att hon därmed blivit nog förståndig att förstå att man inte blinkar sönder andras (Joyce) säkringar
• blixtvisit av två av mina favoritnorrbottningar Paj och Brallsibums

Pust. Men största persen var nog ändå helgens flytt, från mitt Vallarum ner till Joyce och Johannas förråd. Nya lägenheten tjorvade så då ställde Joyce upp, men inte nog med att hon lånade ut sitt förråd, hon hjälpte mig även att bära, skura och delade min sista natt i Vallarummet med mig sovandes på min fifjaltältsäng. Ja, hon är en sann hjälte. Vallarummet blev skrämmande ekande tomt, och jag måste medge att även om jag varit rätt less och irriterad där många gånger, både på grannar och drag från fattigt isolerade fönster, så kändes det lite sorgset att låsa och vinka hejdå. Rummet har ju trots allt varit med om ganska mycket tillsammans med mig.

Helgens, signerade Joyciboys Nilsson:

Det är lika stor risk att få äggstockscancer när två tjejer ligger med varandra som när två killar...

Åh, vad har du för fothandledsarmband?