Jag älskar skatt!

Oj. Jag är helt slut. Efter två flyttdagar i Ö-vik och en hel dag med Common App till Yaleansökan känner jag bara att fy fan. Hehe. Nu är det bara lite kvar, betalning bland annat. Det är helt sjukt vad allt kostar i USA, tom att söka in till en jäkla skola. 75 dollar! Tack för skatten säger jag. Nu säger jag godnatt till allt sånt för usch nu får det vara nog.

Carol, Jossa, Bea och Tusse är nu i fjällen och det hade varit sjukt kul att följa med men ååh det gick inte den här gången. Istället blir det hemma-nyår utan axellös klänning fast med finbesök, det duger det med om man säger så! Fast ändå, det hade varit kul. Fast ändå!

En gång samboos, alltid samboos.

Imorgon åker jag och pappa ner till Övik för att flytta. IGEN! Efter lite snabb räkning kom jag fram till att det blir sjätte stället jag bor på i Övik på inte ens tre år och det är bra gjort. Eller dåligt beroende på hur man ser på det. Jag väljer att se på det mest som ett faktum utan inblanda av något speciellt ställningstagande. Fast det är klart lite drygt känns det ju, särskilt med tanke på att Carol skvallrade om att det kan vara så att ett av rummen är lavendelfärgade/babyblåa väggar. Och ja, det känns ju sådär för jag hatar lavendelfärg/babyblått. Sen är det ju så klart sämst att flytta ifrån min och samboos lägenhet men ja.

Iofs huset...

Nuförtiden

Carol och jag är vilsna för vi förstår inte meningen med saker ibland, till exempel ombyggnationer av kök som faktiskt var rätt fina innan (iaf helt okej och faktiskt extremt funktionsdugliga). Sen är det ju svårt att förstå meningen med en bilolycka också men det är ju lite en annan sak. Det handlar inte om otacksamhet utan mer om det faktum att det finns andra än bara jag. Och Carol och alla andra. Vissa fattar inte riktigt, Carol fattar. Ibland tror jag att vi lite delar hjärna när det handlar om vissa saker för hon förstår saker som inte alla förstår. Eller så förstår hon bara så dåligt att jag tror att hon förstår, att det liksom slår över. Men det tror jag inte.

I morgon åker jag ner en sväng till Skellefteå för att träffa alla gamla och kanske någon ny. Först ska jag dock agera Sannas sällskap på deras middag vilket jag tycker känns som en hedrande uppgift som jag kommer att ta på fullaste allvar.

Vinter.

Ibland är Luleå inte jättefint. Fast det är väldigt sällan. Igår när jag var på stan en sväng var det tvärtom superfint och vintervackert. Nästan så man blir lite rörd i hjärtat.

Ruschelkarnan i Stadsparken är i år en snygg julgris...

-:-:-

Senaste på Nordnytt, julgrisen fick sällskap av två små julgrisbarn. Stort! Och Valle säger att det inte finns riktiga nyheter i Norrland...
-:-:-

-:-:-

Nånting hände.

Jag bara kände att det var god tid för en uppdatering, en makeover så att säga. Det känns lite sorgligt att lämna min design från tre år sen, nästan lite läskigt men samtidigt nödvändigt. Livsviktigt. Fast det känns inte riktigt rätt, på nåt sätt lite för varmt. Som att man sitter i en alldeles för varm bastu och inte kan andas. Hu!

Idag var det dock allt annat än varmt när morfar lurade ut mig i skogen för att leta en julgran. Vi gick superlångt och det var snö överallt och jag hade mormors skor som var sämst att gå i och morfar var så hurtig att jag bara ville lägga mig ner och dö. Men det kunde jag ju så klart inte så det var bara att bita ihop. Det blev dock ingen gran hem än så vi får se om vi måste klä den på juldagen igen hehehe. Jag funderar vad jag ska hänga i granen i år, Sanna föreslog Lars Ohly men jag kände heller Maria Wetterstrand för hon känns ju grön och bra.

Förresten heter det pumla och inte julkula.

Kuljul!

Igår kväll kom min väska till rätta, väldigt bra med tanke på att vi flög hem imorse. Hehehe... Det var ett kärt återseende, min älskade Hydro Power University kom äntligen tillbaka igen och vi kommer aldrig mer att skiljas åt.

Istället för traditionsenligt Arlandahäng, sorry, så for jag hem till Luleå massa timmar tidigare än om jag farit till Ö-vik och det var extremt viktigt eftersom jag vann ungefär ett helt hemmadygn på det. Helena E är kingen om man säger så. Den första som mötte mig hemma (förutom mamma men det var ju på Kallax så det räknas inte) var så klart kissemissen. Det är vad jag kallar kärlek.

Kuljul.

Åh nej, nånting har hänt. SAS har slarvat bort våra väskor. Eller inte allas väskor, men någras. Kuljul! Det betyder att jag inte har några andra kläder, ingen mobil-/datorladdare och inga vinterskor OCH därmed inga finbyxor. He-he-he. Kanske kommer det nånting bra ur allt ändå...

I Finland verkar det vara inne att ha superkallt väder hela tiden för snart fryser jag ihjäl. Fast lite så ska det ju vara när det är vinter. Fast ändå.

Snöoväder.

Tur att Arlanda är så himla himla kul att sitta på när planet är inställt.

Sankt José, min vän

Ikväll hade vi idolsamling på Själevadsgatan. Fast. Jag hatar idol. Jag och Carol blev tyvärr tvungna att lämna i mitten för att fara till Coop och handla lite fika. Frågan är om det var planerat, hmm. Nu fixar vi med andra saker, till exempel delar upp bestick, lyssnar på jullåtar och slår in lagjulklappen. Tessan ville ha min julklapp, jag hoppas hon får den... He-he-he..+++_++++ö+++---ÖÖÖ- (En kod som råkade bli medan jag fixade med förstoring/förminskning av bilden, Carol vet.)

Apropå julen skulle jag idag leta upp lite julpynt när jag upptäckte att min julbock Sankt José inte var där jag trodde att han skulle vara, där han ska vara. Jag blev så himla himla ledsen, det är nästan så jag misstänker att han kan ha blivit kidnappad. Av Joyce. Hon verkade alltid så avis på honom när han flyttade in i mitt vallarum för två år sen. Jävla Joyce!

Värmis.

South Park är alltid bra och det kan aldrig bli för mycket. Egentligen borde det finnas en lag så alla kunde se South Park och dåliga program som Paradise Hotel blev förbjudet. Sen borde det finnas en annan lag som sa att direkt nånting var jobbigt skulle Madde automtisk dyka upp och säga nånting bra eller kanske bara spela nåt (dåligt.) på gitarren. Tur att hon kommer imorrn så hon kan göra just det, säga bra saker och spela gitarr.

Idag tror jag Värmis chockade hela laget. Hon gjorde nåt så fruktansvärt blont att vi andra inte riktigt visste vars vi skulle ta vägen... Nån kom nämligen på henne med att sjunga Sweet dreams are made of cheeeeese... Herregud. Jag trodde aldrig nån skulle kunna komma i närheten av Tinas I am a meetbaaaall... Tydligen var det möjligt.

Sätra-Sanna fortsätter att leverera...

Nu tänker jag inte prata mer engelska eller nånting. Jag bor i Sverige och då pratar man svenska och inte engelska. Man skriver på svenska och inte engelska. Svenska svenska svenska svenska svenska. Det känns galet skönt att ha gjort bort det. Dock har det dykt upp ett annat problem nu och det är att jag måste vara dum i skallen, jag råkade skriva in fel mobilnummer för min mobilbiljett!!! Korkskalleidiot. Undrar hur man fixar det, typ ringa runt till massa skit och åh suck. Synd att man är så dum.

I övrigt är det kul att vara i Gävle, det var ungefär tre år sen sist. Kajsa hann med att baka ett pepparkakshus ikväll, med viss hjälp av Paj bör tilläggas. Sanna bidrog mest med gestaltningar av olika kända människor som tex Lars Leijonborg, Reese Witherspoon, Plura och Reese Witherspoon som hon i Walk the line.

Det engelska språket.

Jag börjar bli så less less less på att skriva på engelska nu; på att vara helt hämmad i formuleringarna. Djävulskap! Efter den här förbannade uppsatsen om kulturella skillnader tänker jag engelskstrejka i minst en vecka! Punkt. Eller förresten, efter SAT tänker jag engelskstrejka i minst en vecka! Punkt.

Julbak

Igår kom Jossa hit. Det var bra för jag hade inte haft nånting att göra på hela dagen eftersom Jolof och Bea har förbjudit mig att göra massa saker. Jossa hade med sig två stora kassar med mjöl och margarin för hon kom nämligen för att baka lussekattisar. Det var väldigt väldigt mysigt. Medan hon började med bakandet hängde jag upp min julstjärna och tände massa ljus. Dessutom satte vi på lite viktig julmusik, dock inga Carolalåtar i mitt hus. Jag tror Jossa borde baka oftare för hon verkar vara en riktig naturbegåvning. Hon sa själv att hon var nervös eftersom hon aldrig hade bakat kattisar ensam, men i efterhand misstänker jag att hon måste ha ljugit för det var inga nybörjarkattisar som kom ut ur ugnen. Om man säger så.

Ikväll ska Jossa bjuda på fika hemma hos henne och det tror jag är välbehövligt för det var alldeles för länge sen nån fyllde år nu. Inte för att Jossa fyller år just nu, men ändå.

Västerbottens inland

Wow, galet! Stoppa alla världens pressar och allt annat, pausa Facebook News Feed! Det visade sig att den okända rumpan tillhörde Jolipoli, min ibland-backkollega från Storuman. Helt fantastiskt, jag trodde faktiskt det aldrig skulle gå att få reda på vem det var.

Apropå Storuman har jag funderat en del. Det verkar ju onekligen vara så att om man kommer därifrån (eller från i närheten, ja hur blev det nu med alla småorden Carol?) är man automatiskt väldigt stark, rejäl till sättet och mentalt stabil. Jag tänker så klart på Jolof, min syster Ida och Armbryterskan från Ensamheten. Sen har jag även ryktesvägen hört att det ska finnas en junis på uppgång därifrån nu som OCKSÅ stämmer in på denna beskrivning. Hur kan det här komma sig undrar jag? Jag funderar om det är där jag kan hitta mitt anti-jag, i Storuman.

Ditt anti-jag förintar dig

Måh.

Erika G är himla himla himla bra. Himla bra. Och Madde saknar jag. Och sen en rumpa.

18:e november

Dåliga saker:

• Hyresvärdsjävel.
• Jobb.
• Tappat halsband.
• Kallt.

Bra saker:

• Ida hittade halsbandet, riktigt viktigt.
• Bra tv.
• Markeby tog körkort idag.
• Markeby tog körkort idag.
• Blodpudding.

Fuldans.

Vi kom precis hem från en liten busstur till den östligaste punkten av Nordamerika, awesome. Fast, det var kallt. Vi stod jättelänge och försökte se en val men sen visade det sig att vi hade fått vänta rätt länge för de kommer tillbaka när land igen i april. Synd.

Nu håller jag på att packa ihop hotellrummet och det är inte lite saker som ska ner på 23+10 kg, jag vet inte hur det kommer att gå för alla andra med tanke på att jag garanterat handlat minst av alla. Det känns sorgset att gå runt i rummet och titta på alla Annies snusar som ligger överallt. Jag tror inte jag visste hur tomt det är hemma utan henne men det kommer nog kännas nu när hon inte kommer med hem. Tråkigt. Jag ska titta på din fuldans när jag saknar dig!

Torsdag.

Det sägs att det är snö hemma, massor av snö. Chockmycket tom! Eller det kanske var en överdrift? Det känns lite jobbigt för jag har inga bra skor. Plus att jag kommer måsta skotta utanför dörren och jag har ingen spade, hehe. Ingen sop heller för den delen men man kanske kan använda en ugnsform? Suck och dubbelsuck.

Imorgon byter vi hotell när vi flyttar in till civilisationen, hurra. Det ska bli som fan skönt med internet och kanske möjlighet till ett normalt telfonsamtal. Det är galet hur isolerad man känner sig efter bara några dagar utan fungerande internet. Men ändå, det är ju inte så konsigt heller... Suck igen.

Sverige.

Karlek till alla dar hemma, jag saknar er.

Newfoundland.

Nu har vi förflyttat oss till Newfoundland, Kanada till ett ställe som heter Saint John's och råkar vara så långt österut man kan komma i Nordamerika. Fast det var lite lögn för just nu befinner vi oss på nån sorts golfresort mitt ute i skogen, utan täckning på telefonen och internet som funkar så jävla jävla jävla jävla jävla dåligt. Inte finns det ens nån mack i närheten heller så man iaf kan köpa ett telefonkort. Det är vad jag kallar skog, ungefär som att man skulle svänga av vägen nånstans på väg mot Sorsele eller nåt sånt.

En väldigt bra sak har hänt och det är att jag bor med Annie på skogshotellet. Det var kanske ett av det bästa som kunde hända. Det är galet kul att träffa henne igen och höra hur allt är och hur hon har det i Ohio. Desstuom betyder det att man inte behöver vara pruttblyg vilket kan vara väldigt bra...

Lejonkungen-Emma

Btw, Mustafa och zigenarna var när vi pratade om sorgliga filmer och emmanordin skulle berätta att det var så sorgligt när Mustafa blev översprungen av zigenarna, fast hon menade ju så klart att Mufasa blev översprungen av hyenor fast det var ju egentligen inte alls ens hyenor utan faktiskt gnuer. Inget jävla ND här inte, bara en helt vanlig felsägning.

Bra och dåligt.

Imorgon lämnar vi Brunswick och faktiskt även USA för St. John's, Newfoundland, Kanada. Fast innan det ska vi åka buss i sju timmar, vänta på flygplatsen i Montréal, flyga och åka buss lite till. Det är himla jobbigt att Nordamerika är så galet stort. Det sägs dock att hotellet ska vara fint, Grahnen har läckt information. Plus.

Idag struntade jag som sagt i shopping och stannade på hotellet för att göra viktiga saker. Synd att jag fick skrivkramp innan jag ens börjat. Jävla Engelska B som var så länge sen. Minus.

En viktig sak är att det i natt blir vintertid även här så vi får alltså ställa om klockan och vinna en timme en gång till hehe. Fast, det gör ju att det blir ännu en timme till i skillnad hem vilket i sin tur gör att det blir ännu tjorvigare att kunna ringa hem. Dubbelt.

Jag skulle kunna dö för småkorv med mackisar.

Jag tycker det är kul att man i Ö-vik säger helst istället för särskilt, tex "helst in english". Helst Carol är bra på det. Helst helst helst. Helst av allt skulle jag vilja vara Törnrosa och sova i 100 år (och nej, jag har inte lågt blodvärde bara för att jag är trött) och kanske vakna med någon annans ben som kändes lite piggare.

Imorgon tänker jag inte alls följa med till Freeport och shoppa för jag har viktigare saker för mig, Carol vet och VALLE BORDE OCKSÅ VETA. Vi ska nämligen plugga, eller ja iaf jag. Fast Valle borde också har jag hört. Eller plugga låter lite väl seriöst, skriva ska jag göra. In english.

Mufasa och zigenarna

Idag läste jag äntligen ut den första engelska boken av två som ska läsas under vistelsen här. Suck. Det var bra för jag fattade inte riktigt vad John Steinbeck ville säga med sin The red pony, tur att den var kort. Faktiskt den kortaste boken som gick att hitta på Arken av de författare vi fick välja bland, jag erkänner. Det finns nog en viss gnutta spil i oss alla.

Imorgon ska vi till nåt mall och shoppa lite. Tur att jag är så rik säger jag för snart höll jag på att inte riktigt veta vad jag skulle göra av alla pengar. Banken tänkte nog ringa vilken dag som helst och informera om att det höll på att bli fullt på kontot. Tur att vi får lite shopping, riktigt tur.

Varldens segaste internet.

Just nu skulle jag kunna bli tokig (Carol: go mad) for jag tror det har hotellet skulle kunna sla varldsrekord i seghetsinternet. Det ar en av manga saker som ar battre i Sverige an har, internetuppkopplingen och infrastrukturen. Javla land.

Idag har jag varit med om nya saker, man skulle kunna saga att jag nu kan checka av saker fran min Att gora i livet-att gora-lista. Jag har namligen badat isbad for forsta gangen i livet. Det var hemskt och skont pa samma gang, lite som att fa ett skott pa laret.

Jag forstar om det ar drygt att lasa, det ar annu drygare att skriva kan jag tala om. Det hade kanske varit battre att skriva pa engelska pa en gang, da hade ju Carol dessutom forstatt.

Uff

Alltså tiden går alldeles för fort, det är inte ens kul. Redan har en tredjedel av serien gått och det är skrämmande. Skrämmande. Summering: en endaste utvisning på nio matcher betyder att jag kanske snart måste byta till vit tejp. Skrämmande!

Efter matchen idag lämnade våra älskade Modisar av oss på Arlanda Hotellby och det blev faktiskt riktigt känslosamt. Iaf för mig. Fast, det var ju inte egentligen nånting ovanligt. Det känns som det kommer att bli farlig saknad i två veckor. Suck.

Verklighet

Fia, Madde och Jessica har precis lämnat mig i lägenheten tillsammans med ensamheten och det känns sådär som man kanske kan förstå. Tur att Annika Norlin aldrig är långt borta.

Igår upptäckte vi ett läckage och en trolig vattenskada under diskbänken. Jag skulle diska och råkade kliva i en vattenpöl som var lite för stor för att bara vara vanligt diskspill så Madde och Jessica fick undersöka. Vi kom fram till att det troligtvis är en packning men det är inte helt säkert eftersom ingen av oss har rörmokeri som specialitet. Men, mest troligt. Dock har vi ju tur som har en så pigg och flitig hyresvärd som ska komma och fixa det.

Verkligheten är att vi far till Stockholm i morgon och sen vidare därifrån till USA/Kanada på söndag morgon. Detta betyder att jag kanske borde börja packa lite. Eftersom det är under 23 kg som gäller kan det denna gång bli riktigt jävla svårt, så jag borde nog planera lite. Planera.

Bus.

Idag gjorde jag ett bus med Emma och Jossa, men tyvärr kan jag inte berätta för det är en Fia-överraskning. Erika kommer bli nöjd!

VÄRLDENS FARLIGASTE KÖKSREDSKAP, DEL 2

Jag blir så jävla irriterad, vad är det för fel på mig och sår på händerna!? Nu skulle jag skala morötter och skar bort halva ovansidan av pekfingret, SAMMA FINGER SOM SIST. Det kan inte bara vara otur, jag måste vara riktigt jävla klantig. Och ja, det blöder igenom plåstret igen.

Plommon byggde denna vackra kropp

I helgen är det ensamhetshelgen. Alla är borta. Den enda som är helhemma är Carol. Carol är ett säkert kort, det vet Joyce. Alla andra har åtminstone varit iväg en sväng till Umeå, Sundsvall eller jobbat 24-timmarsskift på ambulansen i Bredbyn. Själv har jag sovit till halv ett och friterat pommesjävlar.

Ikväll tog jag och Carol en tur till Begi i Själevad. Hos henne lärde vi oss allt om hur man lägger en perfekt make up. Det fanns alla möjliga tips för alla möjliga ögontyper, helt otroligt sanslöst fantastiskt. Runda ögon, smala ögon, djuptliggande ögon, utstående ögon, Björn Borg-ögon och Chinese Eyes. Smala ögon skulle använda ljus ögonskugga för att ge intrycket av en öppen blick, typ. Vilken grej, tänk själv.

Torsdagsparty

För samboo Mandy, en spontangrej signerat JFx2!
Massa kärlek, vi saknar dig med. Idag skulle vi tömma omklädningsrummet inför Ackes Cup och som en äkta samboo plockade jag ihop dina grejer. Three stars!

Världens farligaste köksredskap.

På grund av att Sanna tvingade mig att inhandla detta redskap från helvetet är jag nu ett halvt pekfinger fattigare. Fia tror att alla mina cuts på fingrarna kan vara otur, men jag tror det måste vara nån sorts karmagrej. Vad har jag gjort ens!?

Söndag, fast inte i sängen

Jag känner att det här är en bra morgon. Anledningar i listform:

• Solen skiner vilket inte hör till vanligheterna.
• Mormor sa att min köttfärs inte var gammal.
• Jag har kokat morgonkaffe.
• Snart kommer Jossa och jag får åka Ritja i förmiddagssöndagshöstsolen. Yees.
• Vi styrde en ny isskiva igår, viktigt.
• Gubben i lådan

Nu blir det avocado (avocado-hypen är enorm och konstant).

"Det här livet kommer att ta kål på mig"

Jag lovade Jossa att jag skulle lyssna på Westlife när jag kom hem och jag håller vad jag lovat kan jag säga. Vilken känsla! Det känns nästan som att var 12 år igen. Det hade inte varit helt fel för jag har insett att vuxenlivet är rätt krävande. Man måste jobba, ta hand om fonder, pensionsspara, diska ur soptunnor och även andra tråkighetssaker som är för tråkiga för att uttrycka i skrivna ord. Men jag gör det ändå. S k u r a t o a l e t t. Shit. Eller ska jag säga kiss? Kiss. Idag fortsatte jag min framgångsrika Max-karriär med att bränna armen på fritöstaket. Erika skrattade och sa att det var en klassiker men det är ju lätt för henne att göra som inte har tredje gradens brännskador på höger underarm.

-:-:-

Regler för limbotävling (Modo dam):

1. Man får gå som ett s, men bara om man har skolios och läkarintyg.
2. Man får gå med nacken som ett s, men bara om man heter Linkan.

Extra, extra!

Efter träningen igår kom jag med ett chockbesked från duschen, jag slutade med hockeyn. Mest berodde det på trötta ben, dålig is och att Erika gjorde ett offside-friläges-mål. Efter att ikväll ha ägnat lite tid åt min Max-karriär har jag dock tagit beslutet jag nog bör ägna mig åt saker jag kan, därmed att göra comeback i hockey. Och det tidigare än väntat för det blir nämligen hg imorgon bitti.

Idag på jobbet fick jag finast tänkbara besöket, Brallan och Fia kom förbi. Det var bra tajmat för de råkade komma just när jag hade rast. Bra av dem. Hade även förväntat mig fler besökare men tydligen var det slöhet som satte stopp för det...

Jag och Carol hade inte pratat på hela dagen förrns jag för en kvart sen fick lov att skicka ett pip, jag lever-sms så hon skulle slippa vara orolig. Jag tror hon uppskattade det. Jag fick även själv bekräftat att hon också lever, tur.

Spökglass

En gång när jag och mormor var på OBS! fick jag en spökglass. Eller nej ändring, en gång när jag fick en spökglass när jag och mormor var på OBS! råkade jag just när vi kommit förbi kassan tappa den i golvet, den hade liksom en förmåga att rätt så mycket glida av pinnen. Som jag minns det var det här en väldigt traumatisk glassupplevelse, en sån man helst hade velat slippa uppleva. Tyvärr verkar inte många komma ihåg denna lakritsfavorit, men nu kan jag äntligen bevisa att den faktiskt excisterat! 1994 var året, vilket betyder att jag var fyra år gammal, 91:orna tre år, 92:orna två år och 93:orna var, just det, ett år gamla...

Blodpudding.

Ibland händer det att man glömmer att äta middag, då får man äta på lite konstiga tider. Jag insåg det 21.00 ikväll när jag var på Kempis, shit. Det är för dåligt nästan, men som sagt lätt hänt. Som tur är finns Coop och som tur är finns blodpudding+bacon+ägg+keso. Jag tror inte det kan bli bättre än så. Medan jag satt och åt kom jag på att det inte alls kan vara lätt att hitta blodpudding i USA. Vilket skräpland! Undrar om IKEA säljer blodpudding? Hmm, Annie borde veta.

Idag bakade jag och Carol världens snyggaste tårta åt världens snyggaste Marre-Mus som hade födelsedagsfika idag fast hon egentligen fyller år imorrn, luring. Gott och välbehövligt. Typiskt oss att tjocka när vi har ledig dag, hehe..

Som HLR, fast bättre

Idag kikade jag statistik på Games Online och gjorde en väldigt stor och betydelsefull upptäckt. Jag fanns inte med på Scoring Leaders (Juniors) och jag tror att det kan betyda att jag till 100% numera inte är en junis. Jag lämnar över frågan till Sanna eller kanske Kajsa, dom har bra koll. (För att bevisa att även jag har varit junis en gång i tiden, för jag vet att det kan vara svårt för vissa att tro......-->)

Idag gjorde jag en MariaLindh och glömde mobilen på Kempis. Det suger för allt blir så extremt mycket tjorvigare, exempelvis blir det väldigt tjorvigt att ringa. Och skriva sms. Tur att Facebook-chatten finns, den räddar liv. He-he-he...

En riktig junis.

Idag blev Maria Lindh brunhårig, det kan man läsa om i hennes blogg som jag precis länkat till. Hon sa att jag absolut inte fick skriva "Marre" men det borde hon inte ha gjort med tanke på att risken att jag skulle skriva det ökade med ca 300% när hon sa det. Inte så smart där junis! Men. Det är inte så lätt att vara junis alla gånger, jag vet hur det är. Man lär sig.. Hon är ung Maria Lindh, fast som vi alla vet fyller hon ju snart 17, faktiskt.

Hockey, hockey, hockey. Sådärja.

En fredag.

Jag känner att jag måste berätta en sak. Jag hittade nyss en sak jag ville ha urklippt från en tidning så jag letade fram en mattkniv. Aldrig nånsin har jag skurit nånting så bra, alldeles rakt blev det. Jag älskar sånt. Känner mig nästan lika duktig som när man skulle klippa rakt på sexårskontrollen.

Ikväll har jag slagit ett inofficiellt matrekord. Först tacos hos Emma och Mikael, sen fruktsallad hos desamma och nu när jag kom hem kände jag att jag lära (nu blir Madde stolt) äta nåt mer (trots allt seriepremiär imorrn) så jag gjorde en bacon-curry-Fia-gryta. Otroligt vuxet eftersom jag såg Aktuellt till, det hörde jag iaf ryktesvägen...

En helt perfekt dag i september.

Ibland kan man göra ingenting en hel dag utan att känna någon stress eller ångest alls. Igår var en sån dag, en dag som kommer att gå till historien som en av de allra bästa.

Dagen började egentligen med att vi lunchade fiskpinnar på Nola. Det var väldigt avslappnat. Mattanten fixade frukost åt oss även fast det var slut och det ska hon ha en guldstjärna för. Efter Nola styrde vi nånting jag länge tänkt göra nämligen plantera om Blommis. Medan vi väntade på samtal från jordspecialisten angående planteringsjordens kvalitet försökte vi kasta ner kottar från en gran med hjälp av en fotboll. Inte lätt alls. Jordspecialisten rekommenderade sedan att vi skulle plantera om blomman även om jorden var lite torr och tur var nog det för det visade sig att den gamla krukan innehöll ca 90 % rötter, 9 % IKEA-gräs och 1% jord (felmarginal +/-1%).

Carol och blomvattningsburken.

Efter att vi planterat klart tog vi en liten paus. Carol sov under vardagsrumsbordet och jag läste tidningen. Sen valde vi mellan att åka och handla, gå på promenad eller att kolla på hårfärg åt Carol. Vi valde promenad runt Varvet/Hörnett med stopp på Kempis och Konsum (hårfärg). På vägen hittade vi en katt som vi tror mest troligt hette Kissie.

Carol visade massa ställen som hon lekte på när hon var liten, till exempel bäcken och källarbacken. Vid bäcken hittade vi massa svampar, helt otroligt.




Kissie följde efter oss ganska långt men när vi kom fram till stigen in i skogen ville hon inte följa längre. Tråkigt värre.

Efter att vi varit på Kempis och fikat lite och studerat målvaktsstilar hittade vi på en tävling. Den gick i stort ut på att kasta en sten så nära en gul grej som möjligt. Det slutade lika, 19 fot + 1 häl - 19 fot + 1 häl. HELT OTROLIGT.

På Konsum fanns inga bra färger alls, särskilt inga bra intensivtoningar. Istället för att färga håret på Carol gick vi en sväng till och tittade på en grej som de brukade klättra upp i när de var små, också otroligt. Mest för att det var nästan omöjligt att komma upp till första pinnen på stegen. Sen visade Carol världens ungefär läskigaste hus och berättade att de var rädda när de skulle gå dit för att sälja saker (antar typ Bingolotter) när de var små. Mycket förståeligt.

Dagen slutade på Valla där jag fick välja mellan Kungarna av Tylösand och en film. Jag valde film mest för att Kungarna av Tylösand är ett jävla rövknullsprogram.

Chock x 6

Chockernas chocker.

1. Valet. Vad hände egentligen? Vad hände med Södersverige? Det är en gåta, helt otroligt/fantastiskt/sanslöst/makalöst/bedårande dåligt och märkligt och alla andra ord som kan beskriva just en sån här händelse. Jag blir arg. Och frustrerad.
2. Trackslistan. Jag läste i tidningen idag att Trackslistan läggs ner efter 26 år och det är sorgligt. Sorgligt, sorgligt, sorgligt.
3. USA. Alltså. När ska amerikanerna lära sig att klä sig ordentligt? Det är häpnadsväckande hur fula jeans killarna i USA har, verkligen inte okej.
4. Keg stands. Gud...
5. Skärp. Res aldrig ned skärp, det blir drygt i säkerhetskontroller.
6. Luleå Hockey. Vad händer?

Utomlands fast utan värme fast ändå varmare än Ö-vik

Imorgon bitti åker jag till USA och jag håller snart på att skita på mig. Jag önskar att Madde och Carol hade kunnat följa med mig istället för att vända tillbaka till Övik igen när de lämnat av mig på flygisen. Eller att Annie kunde komma till New Haven och möta upp mig med en bamsekram, eller att jag iaf hade kunnat använda telefonen normalt. Nu blir jag lite rädd för ensamhet, ensamhet och engelskapratning. Engelskapratning som faktiskt kan vara ett av det läskigaste som finns...

Jag har kommit på att jag måste vara social med randomfolk för annars kommer jag vara tyst i nästan ett dygn och det är ju verkligen inte okej.

Idag tränade jag och syster på massa bra saker, men jag kom på nu att det var ju inte smart för då kommer vi bli sämre på det, eller hmm hur var det? Åååh syster...

Levande paprikor.

Sanna har gjort om lite i sin lägenhet. Hon har fått mysigare belysning, gjort Jan Stenmark-tavlor och skaffat en blomma med paprikor i, som "garnering". Inte döda paprikor utan livs levande. Jag funderar hur dom kan se ut, för hon medgav efter ett tag att det inte alls var paprikor utan nåt som liknade paprikor eller iaf en blandning mellan paprikor och tomater.

Imorgon åker jag till Stockholm och sen till USA på fredag, jag tror att jag dör.

Så kan det gå.

Ibland förstår jag inte vart jag får alltifrån. Igår var jag så sjuukt trött att jag halvsomnade innan Fia, vilket hör till ovanligheterna, så när hon ringde var jag helt borta. Tydligen har jag pratat om tutti frutti, Skalmans hus och att jag tänkte på att vi åt middag i en sal och med träslevar och att det var som Facebookchatten... Detta betyder mest troligt att:

1. jag har varit inne för mycket på fejan på sistone,
2. jag har nåt allvarligt fel på hjärnan.

Som om inte allt det här var nog hade jag dessutom efter det skickat ett sms till Carol att jag hittat på en ny supersnygg straff. Det är iaf inget jag minns att jag gjorde. Galet.

Detta innebär att jag faktiskt varit inne på Bamses hemsida, en merit i sig

Var är Carol när man behöver henne?

Jag råkade ljuga på fejan. Jag sa att jag skulle äta kladdkaka hos grannen för där var det mys men det var en lögn för
1. Jossa hade råkat glömma formen i ugnen så det blev mer som brownies
2. jag var tvungen att gå hem gör de tittade på ett så extremt dåligt program.

Kungarna av Tylösand hette det tydligen. Jossa har pratat om det under dagen och jag tänkte att det låter inte som min smak men man måste vara öppen för nya saker så jag gav det en chans. Det första som hände var att en kille sa att han ju så klart ville ha sex i tv men att det inte spelade så stor roll med vem. Dumjävlapucko. Inte ens två minuter fick det, sen var det godnatt godnatt. Lite skräp kan man titta på men det är inte okej med en svensk version av MTVs sämsta serie Jersey Shore. Herregud, att jag ens vet vad det är känns skamligt.

Naturare

Nu sitter vi och diskuterar politik vid köksbordet, jag, JF, Madde och Bella. Det är väldigt intressant, särskilt att lyssna på nån som tycker annorlunda fast som man inte blir arg på. Jag tror att det är vuxenpoäng, ett antal stycken. Dessutom var vi och röstade idag eftersom Jossa är skriven i Ström och jag är borta på valdagen. Det om något är kanonmånga vuxenpoäng, vilken planering.

Det sägs att Marre-mus var på Subway idag och skulle beställa macka varpå hon säger att hon ville ha en bröstkyckling, haha! Hon är bäst, vilken kvinna. Det är vad jag kallar en riktig naturare.

Hannis... och de två vännerna... och Sara.

Världshistoriens i särklass längsta dag är snart slut och tur är väl det för jag hade inte klarat av mycket mer. Flyg- och båtväntingar till trots, det drygaste på hela dagen får jag nog säga var alldeles precis nyss när jag skulle hoppa i säng och kom på att jag hade glömt att hänga upp tvätten. Klädjävlar...

Idag fick jag en överraskning på Arlanda när jag gick förbi datorerna och såg två riktiga bekantingar sitta där, nämligen Julia Hjulis Suneson och Sofia Lilly González Lilja. De + Sara Havris Ekman Fredriksson var precis på väg till Nya Zeeland. Ett tag blev jag lite avundsjuk på deras resande och frihet men sen tänkte jag att ha, vad är tre månader i Nya Zeeland jämfört med en vinter i Ö-vik? Precis, ingenting.

Hundra dagar i Oceanien

SoFia

Vilken pers, herregud. Jag har klarat av att fylla i hur jag vill jobba i oktober och jag kan lova att det var ett av det drygaste på länge. Dock bra system, men ändå uff. Jag var så stressad imorse över all planering (Carol.) att jag kände att jag var tvungen att bege mig ut på stan här i Mariehamn för att leta reda på en almanacka. Lättare sagt än gjort, för det enda som gick att hitta, nästan, var Fia-affärer. Det var kul fast ändå jobbigt med tanke på saknad och även att jag verkligen verkligen behövde hitta en almanacka.

Till slut lyckades Grahnen hitta en bokhandel och där hade de minsann den snyggaste och bästa almanacka jag nånsin sett, wow. Jag tror att Kajsa blev lite avis för att min var bättre än hennes så hon försökte ta den av mig den jäveln men jag lyckades avstyra hennes attack och har almanackan här bredvid mig i sängen i tryggt förvar. Tur.

Mat.

Det gäller att göra snygga saker, då blir man ihågkommen. Man kan till exempel ramla in i sargen ett oräkneligt antal gånger, man kan tappa klubban när man passar eller skydda pucken sittandes på knä när pucken redan är borta för ca 10 sekunder sen. Den senaste tiden har jag valt att satsa på alla dessa tre i en sorts fruktsallad. Som Kajsa skulle ha sagt, det är roligt nästan jämt.

Idag åkte vi Ålandsfärjan från Kapellskär till Mariehamn, det var kanske det värsta på länge. Redan när vi fortfarande låg kvar i hamnen kände jag mig lite vinglig men det var ingenting jämfört med hur vingligt det blev när vi kom ut på vattnet, hej och hå. Värst var det i tax free-shoppen för där blev det även ett snyggt klirrande undergångsljud från alla flaskor när det gungade på. Oh my.

Norrtälje

Det är tur att Valle är här i Norrtälje så man kan skratta lite, hehe. Eller gråta. Idag har vi haft lite möten, tränat och lärt oss om mat. Spenat är bra men för att få dagsbehovet av järn måste man äta 1,7 kg, kan vara bra att veta. Jag har funderat lite och jag tror faktiskt att det blir jag som byter efternamn, alltså jag menar när jag och Valle gifter oss. Ändå snyggt, Johanna Lizana. Hehe...

Nu ska jag sova för vakenhet är jobbigt. Drygt.

Det är inte lätt när det är svårt

Det är faktiskt inte så lätt alla gånger. Det är inte lätt med katter, kaniner eller lägenheter. Det är inte lätt med jobb, hyresvärdar eller stukade fötter och trasiga ryggar. Det är inte lätt med hockey, skola, ekonomi och hemflytt, och ja det kan tom vara svårt med Valet 2010. Det känns som jag vet hur det är, även om jag inte gjort allt av ovanstående. Jag kan nog iaf förstå. Man måste inte alltid veta hur man ska göra med allt, frågan är ju om man nånsin kommer? Det vore en chock att en gång vakna på morgonen och veta precis vad man vill och hur man ska komma dit. Hm, kommer nog aldrig hända tänker jag.

En sak är iaf lätt, för mig och kanske Carol, och det är att veta att man inte tar emot broschyrer och karameller av MUF på stan.

..å i sandaler av plassst

Carol och Fällis gert,

Dagens visa

Ett liv i lyx

Det är vad man kan kalla att bo i en lägenhet med varmvatten. Det var helt otroligt när jag och Crarol testkörde kranen och det kom varmvatten, diskningen blev en fröjd! Helt plötsligt kan jag förstå kvinnorna i Ajax-reklamerna, det kan vara så fruktansvärt roligt att göra fint och rent i sitt hem. Synd att jag inte har nån man att ha färdiglagad mat för, hehehe..

Idag styrde vi stereospons till laget, underbart. När jag har mitt superföretag ska jag sponsra massa lag. Yes. Efter det använde vi kundtoaletten som lika gärna kunde varit en visningstoalett, fast jag kom på nu att det nog var innan. Carol rynkade nyss på näsan när jag sa att Gnarls Barkley var bra, då fick jag informera att hon hade fel. Det är så synd sånt där när ett band gör en låt som blir alldeles för stor så alla idioter börjar gilla dom fast bara just den låten. Det värsta är ändå när det går så långt att den börjar spelas på RIX, fast då i en sämre version. Ungefär som Dancing on my own eller Oskar Linnros. Då är det inte roligt längre.

Segt.

Jag har fått feber, det är segt och värdelöst. Madde har fått en ny favoritlåt, Lasarettvisan. Hemskt. Nu lagar våran inneboende JF2 mat, stuvade mackisar. Gott. Madde ska laga nåt med rökt bacon, också gott. Uff.

Juniskär

Idag fick vi i Modo dam många vuxenpoäng, eller egentligen inte vuxenpoäng utan kanske mer ojunispoäng. Vi gick på Harry's och käkade utan att det behövde vara värsta grejen.

I dagarna när jag har fixat här i lägenheten hittade jag mitt kära Rollercoaster Tycoon 2. Jag fick det i julklapp (superönskat) av min bror för några år sen och det kostade kanske 50 spänn, men för mig är det ovärderligt. Jag tror jag ska spela lite nu medans jag lyssnar på Aesop Rock. Då tänker jag på min bror. Fia får helt enkelt titta på, hihi.

"King Kong!"

Åååh idag har jag styrt så många saker! Familjen Hermansson (-Marina) hjälpte mig att hämta sängen hos Linkan med släp så nu har jag nånstans att sova som är varken Maddes säng eller soffa. Det kan uppskattas eftersom jag kanske råkade sova naken i Maddes säng i natt, inte. Eller...? Innan det hann jag med att träffa Joyce+Emma OCH äta en glass OCH söka jobb, och då inte var som helst utan på Max! Såå, jag kanske blir kollega med Erika G, vem vet?

Imorgon ska vi ju som sagt till IKEA, men faktiskt med bil! Jolof lånade ut sin Nissan nämligen, guld värt. Dock är jag nervös inför parker o.d. med tanke på att hon sa att den var fet över huven, hehe. Nej men helt seriöst, king kong!

Idag fyller min lillasyster Ida S år. Inte 18 utan 17 (synd.), men ändå bra gjort! Ida är en riktig stjärna för hon har nämligen köpt sig en liten Valla-kanin! Ungefär världens sötaste med ett öra som står upp och ett som hänger ner. Den heter Rocky och idag bestämde jag att han är döpt efter Martin Kellermans Rocky, iaf nästan. Hur som helst, grattis!

Chilly Dilly

En tom lägenhet kan kännas ensam, men inte om man slår igång Mats Sundins sommarprat på datorn. Han pratar om Kainulasjärvi, intressant. Madde for precis hem till Gävle, hon passade på när vi inte har nån is på två dagar på grund av Sävelalkisens hockeyskola. Det tycker jag helt klart var rätt beslut. På onsdag kommer Fia hit, det blir hur bra som helst. Då behöver jag verkligen inte vara ensam hihi. Jag ska möta upp henne i Sundsvall och sen fara på IKEA. En väldigt bra och ny nyhet apropå det är att jag mest troligt inte behöver köpa en säng då eftersom Cillen är en riktig hjälte! Hon hade nämligen sin säng från Fabriks som hon ville bli av med. Eftersom den stod i Linkans förråd på Brux for jag dit och provlåg den, asskön. Jag och Linkan såg även till att godkänna den för sked-liggning och läggaöverenabenet-liggning.

Chälevadsgatan 42

Jag och samboo har flyttat in på Själevadsgatan riktigt ordentligt nu, vi har tom möbler. Tyvärr har vi ingen tv efter några missförstånd och dålig mottagning i Umeå, men vi har kidnappat Bellas så än så länge går det bra. Jag har tyvärr ingen säng, men det kanske löser sig nog till veckan. Nämligen blir det en tur till IKEA på torsdag då vi inte heller har några lampor nästan nånstans. Inte heller gardinstänger när jag tänker efter, eller fästen för desamma. Snålkukarna som bodde här innan har tomt hela jäkla lägenheten när de stack, inklusive fästen till gardinstänger och extrasäkringarna från proppskåpet. Det är kanske höjden av snålhet.

Isen har också dragit igång ordentligt och det känns riktigt skönt att vara tillbaka i Hörnett - det finns trots allt bara ett Kempis. Eller en.

I alla fall har jag aldrig velat va en

Imorgon flyttar jag ner till Övik igen inför vintern. För att hedra mitt Luleå lyssnar jag på Min hemstad som kanske egentligen är om Skellefteå men som här framförs av en östersundsbo.

Yatzy! Yatzy!

Det är roligt hur fort man kan börja sakna folk. Igår när jag satt på bussen skickade marialindh sms att hon och Jossa var ute och myskörde, då kände jag bara att ååååh... Tur att det finns gott om tid för sånt hela vintern!

Sanna säger att hon vill spela in en EP, sen. Då ska jag vara med, eller så kan hon göra en egen och vi en annan. Fast då måste man skriva låtar och det kan inte jag, jag måste nog träna lite. Dessutom känns det läskigt att låta nån annan läsa iiiih! Fast ska man bli nåt stort (som vi ska) så måste man våga blotta sig själv, ungefär som Oskar Linnros.

Uff.

Vilken sommarpaus det har varit, sen 15:e juli. Sen dess har jag hunnit vara i Göteborg och Östervåla. Östervåla var verkligen landet, söderlandet. Som fan. Söderlandet är en helt annan sak än landet hemma, i norr är det mer bröl och hb, iaf i inlandet. Eller så är det mina fördomar. Kan vara. Iaf måste man ha minst fem skotrar på tomten, annars är man bög. Det har jag lärt mig på YouTube.

Imorgon går vi på is efter två dagars fystester, hej och hå må jag säga. Det var länge sen jag senast sprang cooper, så länge sen att jag nästan hade glömt bort hur hemskt det är. Men hemskt var det, fy fasen. Särskilt i Öviksvärmen med luft som känns som fil i lungorna. Vi var förbi och kollade våran nya lägenhet på Själevadsgatan igår, helt okej. Ett randigt och ett grönt rum, pax det randiga. Fast, det var lite mindre och hade inga garderober i själva rummet. Garderober är livsviktiga, det har jag lärt mig av mormor.

Hemvändarn

Jag känner en viss skyldighet att meddela för omvärlden att jag är hemma i Sverige igen och att jag lever. Bara för att man inte uppdaterat statusrad på ett tag betyder inte det att man har dött, det behöver inte göra det iaf. Portugal var awesome och jag är faktiskt lite brun. Hur värt som helst att lämna telefonen hemma, rekommenderas. När jag låg på en bänk på Sky City och kollade på bilder på kameran kom en välbekant röst och sa heej, det var ingen mindre än emmanordin+Mikaal som var på väg till Thai, vilken grej! Jag blev så himla himla glad, vilket välkomnande.

Just nu har jag faktiskt inte tid för Fia, aka Filo, är här och hälsar på. Wohi!

My W995

Nu far jag hemifrån och lämnar min kära telefon hemma, även den kan behöva en välförtjänt paus ibland. Hehe. Och bloggen med för den delen. Och datorn. För att samla in ett vuxenpoäng eller två så har jag spelat in ett nytt och specialanpassat röstbrevlådemeddelande som är jävligt bra hehe. Säger bara tjingtjong!

Igår när jag egentligen skulle sova råkade jag gå in till min bror och bygga en rymdbas med superlaser i lego så det blev lite senare än planerat, hehehe. Men, vad kan en kopp kaffe inte fixa?

Fred och kärlek, som det kan heta på svenska.

Till alla jävla städare, särskilt Caroljäveln

Fy fan vad hemskt, hade jag hyrt in nån städjävel för mina surt förvärvade pengar hade jag blivit fett lack om den jävla städpersonen (som var bra på att skriva till råga på allt, det gör ju sveket ännu större för hade det varit nån dålighetsskrivare kan man ju förstå på ett sätt.. Usch!) stal mina 4000 kr i kontanter från min kavajficka! Frågan är om det då inte är okej, nästintill en skyldighet som medborgare i vårt underbara land, att ta lagen i egna händer och råna personen i fråga tillbaka? Jo. Jag pratade nyss med svikerskan (Carol) om detta och hon lovade att ALDRIG STJÄLA FRÅN SIN ARBETSGIVARE NU NÄR HON FÅTT STÄDJOBB, för jag lovar att om jag skulle komma på dig med att göra det Carol, DÅ JÄVLAR SKULLE DU FÅ SE PÅ FAN! Jävla sommarjobbare.

"Möte"

Snart far jag och mami till Portugal, underbart. Mamma håller koll på vädret, inte för varmt för då kolavippar man, och det vill vi ju inte. Lagomt är bäst och därför blir lite atlantvindar väldigt bra. Ett problem har dykt upp, nämligen att mitt pass är inlåst i förrådet till Hymer, samma Hymer som vi lämnat bort nycklarna för. Hmm. Men, tur att man kan göra sista minuten-pass på polisen. Pjoh!

Jag har bestämt att jag inte ska ta med mig telefonen dit, även det underbart! Det kan bli lite mycket ibland och därför känner jag att den får stanna hemma och vila lite, för även en mobiltelefon kan behöva en liten semester ibland. Världsbäst!

Idag har jag funderat på Yatzy! Yatzy! och kommit fram till att det kan bli huur bra som helst, inte så konstigt eftersom vi är bra. Och nu nyser katten.

Hemligt

Jag har påbörjat ett hemligt projekt, men eftersom det är hemligt kan jag inte säga nåt.

Plus att det även är min brors födelsedag!

Sista juni 2010, aldrig kommer det vara juni 2010 mer. Fast så är det ju iofs varje dag, fast kanske inte att det är sista dagen på en månad, men ändå. Därför är det inte så sorligt, eller så är det sorgligt varje dag, det beror lite på hur man ser på saker.

Idag har jag gjort väldigt, väldigt många bra saker, eller så att bra saker har hänt. Just precis därför måste jag göra en lista, för att få översikt:

• sköt och promenerade på förmiddagen och tränade på kvällen, bra gjort
• spelat gitarr
• bokat resa till Portugal med mami, WEEEIIIIIIIII!
• sökt ett till jobb, viktigt
• anmält att jag vill ha e-faktura från Telia istället för en fet pappershög, viktigt och dessutom miljövänligt (miljömästaren Ida S!!!)
• Fia bokade flyg hit, WEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEI!!! 300 000+
• kanske fått en lägenhet, möjligtvis
• Madde fixade bil till Rooths
• betalat tillbaka min otroligt stora skuld till Carol
• ätit världens godaste glass

Ett svek, ett hemskt sådant.

En väldigt upprörande sak har hänt, nämligen att min och bästa och mest trogna arbetslöshetskompis har svikit mig. Carol har nämligen fått jobb, städjobb. Den jäveln. Än blir jag inte stressad, nejnej, men börjar det gå in på september så kan det bli lite jobbigt. Hehe. Nej nu jävlar ska jag skriva cv, världens bästa cv dessutom! Om man nu kan skriva ett dåligt egentligen. Hehe. Tur att jag har mycket att skriva, typ om alla mina jobb och utbildningar.

Igår hände nånting, nämligen en militärattack mot mig som person. Jag var och åkte inlines vid Kallax när det helt plötsligt stannade en bil en bit framdör mif som det stod SKYDDSVAKT på. Jag tänkte hej-å-hå. Den for aldrig vidare, utan tvärtom började den backa tillbaka efter ett tag och ut klev 3 militärkillar med vapen och hela baletten och frågade om jag sökte efter nåt, helt misstänksamma. Jävla militärer tänkte jag och sa att nej jag vilar bara. Sen körde de fram en bit och for inte förrns jag började åka igen när setvilan var slut. Vafan, skulle jag spionera på F21 skulle jag väl inte komma med inlines och vara helt jävla svettig. Puckon!

Paus.

Det senaste är att jag är tillbaka i Ö-vik igen, bohoboha. Hos Carol, eftersom jag inte har nån lägenhet. Wow, men det är okej för hos Carol kan man sova på en enorm nalle. Igår såg vi The Ring 2, superdålig. Det mest overkliga var helt klart när tjejen skulle klättra upp ur brunnen och bara tog tag i väggarna som att det var världens lättaste grek. j. I jämförelse med det var det till och med verkligare när hon blev insugen i tv:n.

Nu ska vi fara norrut, fast först förbi Valley och hämta min post. Och kanske lämna nycklarna. Uff, sorgligt men sant. Osorgligt är det att Fia kommer hem imorrn, dock till södersverige men ändå. Det tror jag räcker som rapport. Fast, det var ju rätt onödigt eftersom hon mest troligt vet själv när hon kommer hem.

Du vet vem!

Mycket, mycket trevligt.

Jag måste säga att jag hatar, ibland, Spotify's Top tracks och Top artists. Nyss när jag gick in och kollade lite upptäckte jag till min stora förskräckelse att den blivit uppdaterad och med inte alltför smickrande låtar. Taylor Swift och fucking Britney var nämligen med! Detta beror på att jag och Sanna i helgen satt och hade roligt åt massa låtar när vi gjorde en ny hatlista och tryckte på 3 och Love story en gång, EN ENDASTE GÅNG! Frågan är då hur faan de båda kan komma med? Det är ju skandal! Folk kan ju börja tro saker, herregud. Jag fick genast lov att trycka hide och göra ett offentligt uttalande: FÖRLÅT, detta ska aldrig mer hända.

Dagens Fiarapport

Idag var jag och tränade på Helex, det var trevligt. Väldigt lite folk faktiskt, vilket är ett stort plus. Jag kunde tom stå och spegla mig utan att nån märkte det! Yes. Efter jag hade varit där blev det en himla stress att hinna med bussen till Skell (jag och Sanna åker söderut inför den stundande midsommarhelgen!), så jag körde hem som en galning, kutade runt och packade och stressade och lagade mat samtidigt som typ hela världen ringde. När pappa sen skulle skjutsa mig till bussen i morfars bil (eftersom jag hade kört slut på bensinen utan att hinna tanka) hörde vi ett mystiskt ljud (ungefär som om en fet bult satt i däcket, vilket har hänt en gång när vi skulle fara till Trästocks men upptäckte just detta, så att vi innan vi for ner var tvungna att fara förbi däckaffären och köpa lite nya däck. Typ ungefär så), och sen hann vi köra ungefär i fem sekunder på Bergnäsbron innan det vart punka! Så, jag missade bussen. Fail. Det fick bli att ta sju-bussen istället. Bara så du vet. Klart slut, puss.

Du vet vem.

Ibland är det så att man blir arg, eller ledsen, eller bara less. Jävla skit, men det skiter jag i för jag fyller år så då skiter jag i allt!

Jolof skickade ett bra sms idag, nämligen att hon och Ida styr swampsoccerlag och jag är inbjuden! Dock är det samtidigt som Stadsferren men SM i swampsoccer är fan stort... Riktigt stort. Ett av månadens viktigaste.

Dagens Fiarapport:

På grund av resa till Cypern och smskostnader. Idag har jag inte gjort nånting alls, mest fyllt år. Det kan ta på krafterna, särskilt när man är så extremt populär som jag är. Nej men helt ärligt, det är påfrestande, och ännu värre blir det om man tycker att det är jobbigt att öppna presenter inför folk, vilket jag gör. Huvva. Men det kan ändå vara värt det faktiskt. En annan sak när man fyller år är att risken (eller chansen) är väldigt stor att det finns en massa godsaker att stoppa i sig, vilket också kan vara ett problem för många, inkluderat mig själv. Detta innebär att det kan hända att jag är lite tjock när du kommer hem, vi får se. Over and out, puss.

Rania av Jordanien.

Igår var den största kärleksdagen av dem alla, ja herregud. För den som bott i en bunker i tre år så var det ju kronprinsessbröllop igår. Yes, det är sant, mellan Vickan och Danne (eftersom de känns så folkliga). Vi firade med att titta på tv, tyvärr hade vi inte råd att ta bröllopståget ner till Stockholm, men hade vi haft det hade vi självklart varit i södersverige och delat dagen med dem. Inte ens Paj, som är en erkänd motståndare till kungahuset, kunde hålla sig från tv:n. Hon satt som klistrad och kunde dessutom varenda hålltid. Fantastiskt. Otroligt. Det bästa med bröllopet var gästerna, eller närmare bestämt en gäst. Detta var ingen mindre än Drottning Rania av Jordanien. Jag tror Sanna blev lite kär, eller iaf förälskad (det beror ju lite på vilken ordning man anser att de kommer i, ungefär som man kan ha olika uppfattning ang. mitt eller ditt höger och vänster).

Imorgon är det en bra och dålig dag, samtidigt. 2 i 1 kan man säga. Jag fyller år men Fia rymmer till Cypern. Den jäveln. Hon passar på just när jag fyller år. Den jäveln. Nej men!!!!! Det är helt okej, hon har förtjänat det efter världens idrottigaste år.

Insektschock.

På måndag fyller jag 20, det betyder stor fest! Eller så inte. Kan bero på att alla är utspridda över hela Sverige och inte kan komma hit. Plus att måndag är en allmänt dålig fylla år-dag. Men, nån gång ska jag fasen fira min födelsedag på rätt dag, vänta bara! Kanske när jag fyller 25? Annars tänkte jag och Carol styra en stooor fest i höst för att fira lite allt möjligt, mig i efterskott och Carol i förförskott. Höhö, det var iaf vad hon tyckte.

Annars blev jag hemmafru idag, enligt JF. Jag tog bort all spik från veden som var på baksidan och staplade bakom bastun, tungt. Desstuom var det sjukt mycket äckliga insekter bland planken, vilket inte gillades. Det närmast hatades. Efter ett tag när jag stod och ospikade kliade det på halsen, så när jag kliade tillbaka ramlade det ner en skitäcklig värsta stor insekt på gräset! Jag blev så rädd att jag var tvungen att ha ihjäl den med hammaren. Usch, helt klart det värsta på länge. Carol hade mest troligt dött.

Uff.

Nu vet jag varför det är så svårt att komma i säng när man är hemma på sommaren, det finns helt enkelt för många anledningar att vara vaken. Till exempel för att allt bra på tv är på natten. Och för att det är så ljust, beror mest troligt på det nordliga läget i kombination med att min rullgardin står lutad mot garderoben. Dessutom är ju alla andra vakna. Annat är det i Hymer, eller kanske var. Där var det tyst på kvällarna, mycket beroende på Annies fina kvällsvanor att gå i säng i tid. Iaf så var det tyst innan studentandet kom igång. Well well, historia.

Nånting är fel med telefonen. Den säger att det inte går att skicka sms, fast Sanna säger att hon har fått 6 stycken likadana. Jag vet knappt vem jag ska tro på.

Ta tjuren vid hornen

Om nånting är jobbigt kan man välja att undvika det, iaf för ett tag. Dock blir det ofrånkomligt att ta upp i längden, ungefär som att man inte vill skriva blogg för man vet att man kommer måsta skriva om hemska ångestsaker. Typ som att Bagge tömmer lägenheten. Eller Joyce och Jolof. Eller Annie och Erika. Eller Jossa och Foppa. Allt som kändes så avlägset att det har känts som det aldrig skulle inträffa händer just nu, nämligen att 91:orna går ut. Det känns som att alla försvinner, iaf några. Hur som helst kommer ingen bo på Valla längre. Mysko när man känner mer tomhet efter någon annans student än sin egen, men å andra sidan kanske det är ganska typiskt mig.

Nu var det gjort. Så fort jag packat upp alla kamerasladdar igen kommer det ett lite roligare inlägg med 91-studenttema. Gladgubbegladgubbegladgubbe.

Kärlek.

"du är för fan inte alls med i VM jävla ungjävel"

ibland blir tristess något roligt som typ fun-ness.
Vi har iaf garanterat hög rolighesnivå. falllw och jag. cow och fallw.
under de senaste timmarna har jag glömt bort att jag är handikappad. men mitt parkinsonbeteende har påmint andra om att jag är handikappad, inte minst mitt knarkbeteende.
tillsammans är man mindre ensam sägs det och det stämmer, även om man får mens och inte har en tampongjävel eller när man har glömt bort att man är laktosintolerant och måste sitta på toa alltför länge.

det underlättar också att man har galet bra musiksmak, typ samtidigt, forever.
vi är helt enkelt awesome. dig it or die!

The Decemberists – The Perfect Crime #2

Fortfarande!

Jag bara insåg du vet att fy fan vad det mesta är roligt ändå, och det mest fantastiska är att det stämmer fortfarande! Det är helt otroligt, men sant. I förrgår fyllde mitt körkort ett år, och igår fyllde Erikas. Vi hade sagt att vi skulle fira med tårta just vid midnatt, men så blev det inte. Vi kanske kan ta det om ett år när prövotiden går ut istället, för det är ju nånting som är sjukt värt att fira. Jag håller på som bäst att ringa på lägenheter så det återstår att se hur det går. En etta på Fridhems vore inte helt fel. Men som sagt, vi får se.

Lista, utan inbördes ordning:

• Sanna
• Jossa
• Carol
• Kaj
• Samboo
• Fia
• Joyce
• Paj
• Syster

"Jag bara insåg du vet att fy fan vad det mesta är roligt ändå"

Fortsätter på Carols inslagna väg: en sak är då säker (alltså vi vet ju inte mycket, ingen vet, du vet Carol) och det är att det mesta faktiskt kan vara roligt, åtminstone jättelite roligt. Till exempel kan det vara jätteroligt när Joyce säger att hon bara är trött när alla vet att hon i själva verket är sur och hungrig. Men, den som känner henne vet att hon bara behöver lite glutenmackisar för att komma i form igen. En annan sak som kan vara roligt, fast det inte egentligen är det, är när man sticker sig i fingret på konstiga saker två dagar i rad (tex en tagg från en häck eller en majblomma) och inser att det hände på exakt samma ställe båda gångerna och detta ställe är inte vilket ställe som helst utan närmare bestämt där man går över vägen vid el-Kedján. För hur ofta sticker man sig så det blöder, egentligen. Nej, det finns lika mycket som är svårt att svara på som det finns saker som är roliga. Alltså oändligt.

Bollmora Akvarieklubb

Inte alls Nemo men nästan, fast inte alls nära ändå. Jag har sett ett program om fiskar i Amazonas som åt sig igenom huden och käkade upp alla organ inuti kroppen. Det var äckligt och Annie suckade och tyckte jag var en nörd. Men det visste vi ju.

Idag har jag inte pratat med Fia, vi verkar ha en tävling vem som hör av sig idag och jag tänker då inte förlora, så så var det med det. Imorgon bitti ska vi ha yoga på HG:n. Roligt och välbehövligt. Jag tror många av oss kan kandidera för att få titeln Sveriges stelaste person, men det är ju också lite kul. Eller ja, inte vet jag, ingen vet som vi redan konstaterat.

Ishockey-VM

Dagens tema verkar vara sågningar. Jossa kom och såg Sveriges bronsmatch mot Tyskland hos mig i Hymer. Innan hon somnade i soffan (med snusen i) hann hon med att ge några omdömen om sina hat-/favoritspelare i den svenska truppen. Hon ansåg att junisarna varit bra, förutom Hedman som hon tyckte var en "avdankad jävla junioralkis". Jajemensan, den kvinnliga motsvarigheten till Wikegård. Efter det somnade hon som sagt, och lämnade mig ensam i min svårhanterliga Vallatristess. Fantastiskt tråkig dag om man ska se till helheten. När det blir tråkigt är det väldigt lätt att man äter istället för att ha tråkigt, till exempel lite Phish Food eller varför inte en macka eller tre. Minst tre.

Dagen slutade med att Jossa tog med mig och Maria på en tur i Mercan. Vi hamnade efter ett tag i/vid/på Nyänget. Där var det så jävla kallt att jag ville dö, plus att Jossa hade kört mig åksjuk. Carol tycker att jag borde fixa ett åksjukearmband, och det kan ju faktiskt vara en idé. Men. Jag är lite tveksam hur det fungerar, är det bara som psykiskt har jag ju redan genomskådat bluffen och alltså vore det slöseri med pengar. Fast jag vet inte, det är svårt att veta, ingen vet.

Vid fotknölarna...

Det var alldeles för länge sen motorsågen var framme och nu känner jag att det är mer än välbehövligt, det har nämligen dykt upp en del låtar jag bara inte klarar av, AAAH! De är inte i klass med den eviga hatlåten av Kid Rock, All summer long, men ändå i närheten.

För nåt år sen sågade jag Lady Gaga och i synnerhet Eh eh, nothing else I can say. En av världens sämsta låtar. Sen kom Telephone. Men, nu dyker en ny världens sämsta låt-kandidat upp, nämligen Alejandro. Frågan är hur hon tänkte. Jag och Ida undrade om det var ett skämt och Carol trodde det var en låt från Melodifestivalen, förslagsvis av typ Timotej.

Den värsta hatlåten just nu är ändå Scissor Sisters nya låt Fire with fire, jag vill bara skjuta sönder radion med en bazooka när jag hör den.

Dagen i korthet.

Idag när jag, Carol, Brallan och Jossa skulle gå ner till hamnen och stekäta glass kände vi plötsligt en konstigt lukt, farligt lik elfelsbrandrök. När vi sen kom ner till E4:an stod Starlet där, mitt på vägen, och brann! Joyce och Emma satt fast inuti, så jag kände att nu är goda råd dyra. Jag bad Jossa hålla min glass, sen sprang jag fram till bilen. Röken och flammorna var skrämmande, som Katlaeld! Men, jag trotsade allt det farliga och knuffade bilen åt sidan, bort från alla bilar som körde i 200 km/h förbi oss (de hann så klart inte stanna) och drog sedan ut dem ur infernot till allas lättnad och glädje. Joyce sa följande efteråt:
- Gud, hur ska jag nånsin kunna gengälda denna fantastiska insats? Jag står i evig tacksamhetsskuld jämtemot dig. Emma höll med.
Sen tog jag min glass och vi fortsatte ner till hamnen.

Senare på kvällen sparkade Jossa sönder en glasruta på Kempis.

Världens bästa väder och världens godaste soppa.

Med dessa två tillsammans under en och samma dag så är det inte svårt att räkna ut att dagen har varit väldigt bra, inte världens bästa dag, men ändå riktigt bra. Världens godaste soppa innebär mammas special thaisoppa med extremt hemligt recept. Kan inte säga mycket mer än att den är väldigt väldigt komplicerad att tillaga. Det finns dock en nackdel med den, och det är att den alltid blir så het att man skållar tungan när man ska börja äta, det är ju rätt halverst och särskilt om man har bråttom för dom står utanför och väntar för man har bestämt cykeldate till träningen.

Annars har jag köpt nya skor idag, vita billighetsskor för jag har kommit fram till att det är fullständigt ovärt att köpa vita dyrskor eftersom dom blir förstörd så fort. Tyvärr innebar nyskorna att jag fick lov att tvinga med Carol på stan just under den varmaste tiden på eftermiddagen, alltså mitt i 50 gradersvärmen. Kanske min hittills dummaste idé var att börja prova cheapisar när man är som mest värmeuppsvälld och benlökig. Suck, sa Carol.

Syster Ida toppar sig själv

Måste hänvisa till min syster Idas kanoninlägg, ja kanske ett av världshistoriens bästa blogginlägg, alla kategorier. Mycket troligt. Hela världen är så underbar. Det känns som att hon känner mig, och den som känner mig kan mest troligt hålla med, iaf efter att ha läst det.

Det fina med bilden, förutom Ida så klart, är att man ser Jossas vackra väggar i bakgrunden. Tex: -Ingen hatt, tack!, Ettan Lös och Övik <3 .Viktigt även detta.

Därför, sa Carol. Lite smådvärg, sa Fällman.

Vilken dag! Helt galet. Det steker i övik och såklart tar vi vara på det. Efter dagen med tester och np fanns det inget annat än vallastek. Så jag tog min fetväska och promenerade. Helvete. Med världens sämsta allt, världens sämsta jeans, tajta och jävligt tjocka, värdens sämsta färg, svart. Världens sämsta väg. Vallabacken. Halvdöd tog jag mig till nanna.. Och en BJcherry. Hehe

Våren är bra, trots att keberullarna har varit bättre. Det är bara lite USA som saknas, då jävlar.

Fällman och varvet är lite vår det med, så det var på tiden. Fällman är bra!

Varför? undrar Carol.

Ibland så kan man ju undra så, varför? Carol skickade sms nyss att jag skulle slå på TV4. Jag trodde så klart att det var ett program om anakondor, men det visade sig handla om vapenskolor för barn i USA, vars annars? När jag ser sån jävla skit blir jag så förbannad att jag funderar hur fan jag skulle klara av att bo där, herregud hur tänker dom ens. Jävla skitland, iaf ibland. Jag blev så arg att jag stängde av, undrar om Carol såg klart.

Vädret är underbart och det älskar jag, särskilt bra tajming så här på Norges nationaldag och allt! Jag och Jojan tänkte fira men det blev som inte av, för vi hade så mycket annat att göra, tex som att titta på tv. Men vi firade i våra hjärtan! Viktigt. Jag hade ju egentligen planerat att vara i Norge på 17:e maj, men så blev det ju inte... Dessutom påminde Ida mig om att jag ju planerat in att gifta mig i Norge, och detta skulle ha hänt i lördags tydligen, men det hände ju inte heller... Nåt annat hade jag nog märkt. Men annars, heja Norge!

Hushållsmaskiner

Efter att ha tvättat en halv eftermiddag har jag hela rummet fullt med halvtorr tvätt och inga torra lakan att ha i sängen förutom mina extraextralakan. Det innebär rivjärnslakan i olika mer eller mindre matchande färger. Med lakan menar jag så klart hela uppsättningen, jag har bara inte lärt mig hur man säger allihop tillsammans, sänglinnen kanske? I MTV Cribs här om dagen såg jag nån som var rik (nähä.) och alltid bara hade vita lakan (sänglinnen) i sängen så det skulle kännas som att ligga bland molnen när man vaknade. Så ska jag ha nån gång. Eller svart, men det har sina nackdelar har det upptäckts.

Min syslöjdstalang känner jag har blivit bortglömd och outnyttjad.

Fast sånt där är dyrt tänkte jag nu, särskilt när jag till nästa år kommer behöva köpa en säng, bland annat. Andra saker jag kommit på att jag nog mest troligt blir utan är vattenkokare, micro, dammsugare, diskmaskin och badkar. Fan!

Rullstolsburen

Uff, den varmaste helgen i mannaminne (åtminstone sedan Stekhelgen i maj) är snart till ända. Stjärtigt. Det har varit sjukt varmt här i Ö-vik i helgen, för ja det blev ju en helg i Ö-vik och inte i Gävle. Ändå värt med tanke på vädret och att Sanna och Fia följde med. Det var faktiskt värt att fara ner till Gävle också, om än bara över natten. Det var som, trevligt.

Nu sitter jag och ska plugga, har dessutom bokat en tvättid. Pust, nu är det bara två veckor kvar av det här som kallas skolan, eller ska jag säga gymnasiet. Sen ska jag och Carol fara till Brux och spela badminton, och den här gången ska jag verkligen försöka komma ihåg att ta med mina nya bollar...

Men ändå, suck.

Solsken, fast inte här.

Skolkning från bloggande är inte bra. Då blir det bara jobbigare att ta upp det igen, lite som en press. Fast ändå inte.

Igår hade jag och Brallan en riktig mysresa tillsammans ner till Gävle. Först åkte vi till Sundsvall med Emelie och Jocke. Det var mysigt, vi lekte mamma pappa barn+hund, fast det var nog bara jag och Brallan som var med i leken. Dessutom kom vi på först senare att vi ju faktiskt hade en hund, Bosse, med oss på resan. Efter vi kommit på det blev det om möjligt ännu roligare! Bosse följde med oss överallt, på Max, McDonald's och tågstationen. Herregud. Dessutom såg vi Fucking Åmål på tåget. Helt oslagbart, vilken 90-talsnostalgi! Och då blev jag ju så klart påmind om ett av de största mysterierna i modern svensk historia: hur kunde den rullstolsbundna tjejen nå upp till ringklockan...? Det går verkligen inte att förstå, vilken fruktansvärd fail av Lukas Moodysson.

Annars är södersverige bra. Det är knoppar på träden och nästan lite lövutslagning på gång. Dock är det ju världens sämsta tajming att det just nu är 25 grader varmt och sol hemma i Luleå. Jävla skit!

Uppdateringar Modo

Den väldigt observanta kan märka några välbehövliga ändringar i min blogglista. Den största nyheten är Erikas nya blogg på modoprospects.com. Erika kommer att blogga om damhockeyn i allmänhet och om Modo Dam i synnerhet, med inblickar i hennes egen vardag. Detta gillas stenhårt, dubbeltumme. Kika in på hennes nya sida på erikagrahm.modoprospects.com. Hon har definitivt en ny läsare i undertecknad.

Bra styrt E!

Bulleri-bulleREEBOK

Idag hade vi första hinderbanan för säsongen. Jag, Annie och Milla teamade ihop oss och hade dessutom alla lika snygga t-shirts, tre riktigt smidiga sprinters tillsammans. Eller iaf två, för hur var det nu egentligen...? Banan var lite modifierad sen förra säsongens barmarksträning, bland annat fanns det med 6 däck = livsfarligt. Första varvet höll jag på att stuka foten, skitnära. Andra varvet höll jag på att stuka den andra foten, ännu farligare eftersom den då hade stukats åt det krångligare hållet. Tredje varvet tänkte jag att jag skulle koncentrera mig men det gick som det gick då jag fotfumlade, stöp och fick ett riktigt köttsår på knät. Eller ja.

När jag, Annie, MariaLindh, Ida och Hedda rullade in med cyklarna på Valla efter träningen upptäckte vi att en jättegammal tant höll på att flytta in i B, helt ensam som det verkade! Heddas guldhjärta föreslog att vi borde fråga om hon behövde hjälp, vilket vi gjorde. Och att vi bar. Men hon var inte ensam märkte vi sen, fast det spelade ingen roll för hon som flyttade in egentligen vart skitglad och bad oss komma och hälsa på henne och hennes hund som var en blandning mellan tre raser jag inte hört talas om nån av dom. Eller när jag tänker efter vet jag inte om det var tre eller två, jag fattade liksom aldrig när namnet på en ras slutade och nästa började... Hur som helst var det bra gjort.

-:-:-

För övrigt är jag lycklig för imorgon kommer min älsklingar hit till Ö-vik!

Three stars

Idag körde barmarken igång, faktiskt skönare än jag hade kunnat tro innan. Vi körde långa intervaller, och ett tag där ville jag bara dö men det slutade med att jag överlevde, vilket var tur eftersom jag i och med det kunde återvända hem till Valla och äta grillkorv. Och keso.

Paj kom och hälsade på igår i Luleå, som hon gör ibland, och hon valde rätt dag att komma på för pappa hade nämligen grillat och till efterrätt styrt 6 olika glassorter. Helt jävla underbart! Dessutom var tre av dessa BJ's. Frågan är hur bra det får bli innan det blir för bra? Paj ville iaf, typiskt henne, fara tidigt. Tidigt enligt Paj är inte runt nio utan mer 05.30. Detta kändes nästan övermänskligt tidigt. Dock sölades det en hel del från min sida på morgonen, vilket Paj avslöjade att hon hade tagit med i beräkningarna, och det slutade med att vi åkte nånstans mellan 06.15 och 06.30, kanske 06.22. Vi hade väldigt fint sällskap hela vägen i form av Morgonpasset. Otroligt viktigt, för nu vet vi nämligen hur man styr en gärningsmannaprofil.

Pimp och prostituerad.

Eller så kan man välja potatis och purjolök, det är nästan lite samma sak. Eller prins och prinsessa.

Igår valde jag att inte söka upp en Valborgsfest utan följde med mamma och pappa istället. Det var värt faktiskt, skönt som. Dessutom åt jag paj, fan! Men Ida sa att det var okej, dock har jag använt upp ett av sommarens frikort. Fan, bara tre kvar. Jag tänkte att ska det va så ska det va, och tog lite till. Det blev nog en hel del paj när jag tänker efter. Paj med vaniljsås.

Igår när jag vaknade så snöade det här hemma. Självklart blev jag less. Men, när jag öppnade DN upptäckte jag till min stora glädje att oppositionen leder de senaste opinionsmätningarna med 8,1 procentenheter över vår nuvarande allainsregering. Underbart! Helt plötsligt spelade inte snön någon som helst roll. Jag ville bara hjula eller slå en volt, men det kan jag inte så jag firade med keso istället. Keeeeeso...

Kanske världens bästa bussresa, iaf bussögonblick.

Fy bubblans hej och hå vad skönt att åka hem. Ö-vik är som inte riktigt sig självt just nu, det är som för somrigt men ändå för tomt och ojoj vad jobbigt det känns att börja träna igen, som en liten parantes bara. Just nu sitter jag i bussen, som i sin tur står stilla på busstation i Umeå. Det är massa sol ute, jag sitter i affärsklass som det så flott heter, skriver projektarbete och lyssnar på världens bästa april-playlist. Dessutom verkar de ha glömt bort att ta betalt för min biljett... HEHE. Frågan är om man ska lyssna på samvetet eller på sitt stackars bankkonto. Men fortfarande, HEHE.

Idag fick jag en såå stark Sannakänsla när jag lånade lite deo och det visade sig vara samma deo som Sanna hade på förr i tiden-tiden! Helt fantastiskt, och tillsammans med Grey Room blir det nästan för bra, snurr i skallen-bra. Det hade varit bra om man kunde spela in en känsla, spara den och spela upp den när det som mest behövs. Kanske tom låna ut den till en behövande. Eller hyra ut, om det är till nån man inte tycker om lika mycket. Det hade varit en dyr känsla, säkert 500 kr/h. Misstänker att det hade varit stor efterfrågan också. Känner mig lite som Frisören i Mammas Nya Kille. Jaahh meen saatan Joel! Då kan du komma och säga att du ha pengar eller hur!?

Ett glasspaket med tre olika smaker

Jag läser inte många bloggar, men om jag skulle stöta på Rebecca Vinterbarn Elgs blogg skulle jag definitivt läsa den. RVE är skånskan som gör små betraktelser i Christer i P3 ibland, hon som när jag hör att det är hennes tre minuter i radion får mig att tvärt sluta upp med det jag gör för att lyssna. Hon pratar som ett blogginlägg.

Rebeccas sida är min nya favorit, men så klart gör de korta inspelningarna sig bäst när man i flera dagar lyssnat på Christer i väntan på att tvärt få sluta upp. Ungefär som med allt annat sånt alltså, en halvbra låt blir bättre när man råkar snubbla över den på radion än när man kan trycka repeat på Spotify.

Jag har liksom förundrats över att det finns människor som går runt och känner sig snygga, men så kom det till mig! fast, på skånska.